Ägnar hela lördagen åt det som kallas gymnastik. Precis varenda minut går åt träning, förberedelser och genomgångar, fram tills klockan fyra. Publiken kommer in i salen och första numret, chess, börjar. Att spela en schackpjäs genom att förflytta sig en ruta fram för att sedan bli utslagen är nog roligare än vad det verkar. Men sen, när det kommer till själva gymnastikvarven går det inte riktigt som det ska. En och annan volt går fel och armen får sig en rejäl kyss. Men, jag tror det är smällar man får ta. Dagen har spenderats på akuten och röntgen för att närmare in på eftermiddagen få beskedet att inget är brutet. Phu. Känns som att det enda jag vill är att få träna igen. Dock kan nog just det ta ett tag, är jag rädd för. Hoppas ni tar hand om er, kramar.