♥Fyfan.. Jag orkar inte mer. Varför? Hur står du ut med dej själv? Med dina lögner? Med ditt egoistiska jag? Med att ständigt vara iaktagen? Med att ständigt vara hatad? Eller du kanske inte vet? Kanske vet du inte det jag vet, hur det känns, hur det är. Du kanske inte är medveten om vilken smärta det för med sig. Dina ord, hårda som slag i själen. Kalla som en vintervind. Fruktansvärda som den värsta av skräck. Jag vet inte, men jag gissar. Jag gissar att du inte har det lätt, att dina problem är större än mina. Större än jag någonsin kunnat föreställa mig. Att det är därför du plågar mig så. Därför du är så hemsk jämtemot mig. Därför mina tårar rinner, dag in, dag ut.

Jag vill dej inget illa. Jag vill inte dela dej. Jag vill inte såra dej. jag vill inte krossa ditt hjärta. Krossa dina känslor. Du är så nära, men ändå så längt bort. Som en mur mellan oss växer hatet. Jag är stolt över det jag gjort. Kanske känner du likadant. Jag vet inte. Jag undrar. Jag funderar. Jag vill veta hur du tänker.♥